Cocker spaniel kan räkna sin bakgrund till de spaniel som tidigt förekom som gårdshundar i stora delar av England. Ur dessa ”gatuspaniels” utvecklades efter hand även” familjespaniels’, som främst kom att andvändas som stötande apporterande fågelhundar. Under rasens utveckling har stora typförändringar skett och man anser att den moderna typen av cocker spaniel slog igenom i samband med Cruft’s-utställningen i London 1905. På 1930-talet accepterades slutligen samtliga de färger som rastandaren nu föreskriver. Cocker spanieln är en av världens mest uppskattade och populära hundraserraser.

Cocker spanieln är en glad, sportig, välbalanserad, kompakt och kraftig byggd hund. Mankhöjden är ungefär lika med längden från manken till svanroten. Typiskt för cocker spaniel är en medfödd gladlynthet samt en ständigt viftande svans med typiskt ivriga rörelser, speciellt då hunden följer ett spår utan att vika för den mest oländiga terräng. Den är vänlig och tillgiven, fylld av energi och livsglädje.

Skallen skall vara välutvecklad, fint utmejslad och får varken vara för smal eller för grov. Kindbenen får inte vara framträdande. Nospartiet skall vara kvadratiskt, stopet skall vara väl markerat och ligga mittmelllan nosspets och nackknöl. Nosspetsen skall vara tillräckligt bred för att utrymme för cocker spanielns högt utvecklade luktorgan.

Ögonen skall var utrycksfulla, men inte framträdande. Färgen skall vara mörkt brun eller brun aldrig ljus. Om päsen är leverfärgad, liver roan eller lever och vit skall ögonen vara hasselnötsbruna i harmoni med pälsfärgen. Ögonlocksränderna skall vara åtliggande. Uttrycket skall vara intellegent och milt, men ändå vaket, livligt och glatt.

Öronen skall vara droppformade och lågt ansatta i höjd med ögonen. Öronlappen skall vara tunn och nå till nosspetsen. Öronen skall var väl täckta av långt, silkesaktigt och rakt hår.

Käkarna skall vara starka med perfekt regelbundet och komplett saxsbett.

Halsen skall var medellång och muskulös. Den skall vara väl ansatt i ett vaclert sluttande skulderparti. Torr hals.

Kroppen skall vara stark och kompakt. Bröstkorgen skall var välutvecklad med djup bringa, varken för bred eller smal i fronten. Revbenen skall vara väl välvda. Länden skall vara kort, bred och stadig. Ryggen skall slutta svagt från slutet av ländpartiet till svansansättning.

Skuldrorna skall vara flata och sluttande. Frambenen skall vara raka med bra benstomme och tillräckligt korta för att ge koncentrerad kraft men inte så korta att det inverkar menligt på de mycket goda prestationer man kan förvänta sig av denn utomordentliga jakthund. Bakpartiet skall vara brett, väl rundat och mycket muskulöst. Bakbenen skall ha bra benstomme, välvinlade knäleder och lågt ansatt has, för att kunna ge ett bra påskjut.

Tassarna skall vara fasta, kattlika och ha tjocka trampdynor.

Svansen skall vara ansatt något under rygglinjen. Den skall bäras glatt och i rygglinjens förlängning, aldrig högre. Från och med 1 januari 1989 är svanskupering förbjuden i Sverige.

Rörelserna skall vara parallella och stabila, täcka mycket mark och ha ett kraftigt påskjut.

Pälsen är slät, silkesaktig, aldrig sträv eller vågig, inte alltför riklig och aldrig lockig. Fanorna skall vara riklig på frambenen, kroppen och bakbenen ovanför halsen.

Alla färger är tillåtna. Hos enfärgade cockerspaniel får vitt förekomma endast på bröstet.

Mankhöjd för hanhund: 39 – 41cm. Mankhöjd för tik: 38 – 39cm.

Vikten mellan 13 och 15 kg.

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstition.

Hos hanhunden måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.